onsdag 1 juli 2015

Hemma

Nu är jag hemma i Sverige igen! Jag anlände lördag eftermiddag och mottogs på flygplatsen av min mamma Lisa och mina syskon Annika, Maria, och Ivar. Sedan kom även min pappa Jonas hem från Kina i tisdags. Det var mycket roligt att se min familj igen! Det känns rätt okej att vara hemma, även om det känns lite tomt efter alla vänner jag lämnat i USA.


Innan jag åkte hem var jag på Explorius Soft Landing Camp i Washington DC, som var tänkt att göra övergången tillbaka till det svenska livet lite enklare. Det var kul, jag träffade en massa andra trevliga utbytesstudenter från olika nordiska länder och tillsammans vi gick på en guidad tur i huvudstaden där vi besökte en massa olika viktiga hus och monument. Sedan fick vi gå runt på egen hand; min grupp och jag träffade bland annat på den Svenska ambassaden där jag trots min svenskhet inte släpptes in för att få använda toaletten.

Vita huset

Eisenhower Excecutive Office Building
Kapitolium, renovering pågår.
Koreakrigets memorial
Vietnams memorial
Svenska ambassaden, som jag inte kom in i.

Sedan blev det en del krångel när jag skulle åka hem på grund av att SAS ställde in vårt flyg, men det löste sig så småningom(dock knappast till SAS förtjänst) och jag kom ändå hem, om än med 9 timmars försening.

Detta är mitt sista traditionella blogginlägg. Jag kommer förmodligen fortsätta blogga, men mer sällan och då för specifika händelser snarare än mitt liv i allmänhet. Jag minns att min morbror Olle för ungefär 10 månader sedan kommenterade att jag skriver bra, och att detta skulle bli den ultimata USA-bloggen om jag bara kunde lära mig att le på bild. Att le på bild har jag nu lärt mig, men å andra sidan känner jag att min har svenska har tagit en smäll av att vistas på heltid i ett engelskspråkigt land. Därmed gör jag inte anspråk på att ha skrivit den ultimata USA-bloggen, men jag hoppas ändå att den var rolig att följa!

torsdag 25 juni 2015

Avsked

Nu är min sista vecka i Seattle förbi. I morgon flyger jag till Washington DC för att vara där på Year End Camp i några dagar innan jag åker hem till Sverige. Det har därför blivit många avsked de senaste dagarna.

I lördags var det Amys födelsedag, så vi firade med våfflor på morgonen. Sedan gick jag och tog avsked av Aidar, vars utbytesår också var över och som nu har åkt hem till Kirgizistan. Därefter mötte jag Fiona och var med henne under eftermiddagen för att sedan gå och äta middag på restaurang med min värdfamilj för att återigen fira Amy. I söndags gick jag med min värdfamilj på vår sista hike, det var kul. Därefter satt vi länge i en bilkö och härmade olika Amerikanska dialekter med varierande framgång.

Amys födelsedagsfrukost.
 
Aidar och jag på Starbucks

På toppen.
Holden och jag förstår att nyckeln till att ta attraktiva bilder är att suga in magen maximalt.

I måndags träffade jag Fiona, Emma och Ana för sista gången(Phebe kunde tyvärr inte komma). Det var roligt; de hade gjort en T-shirt till mig som present! Först åt vi på The Crab Pot, sedan gick vi runt i hamnen och åkte hjulet, och sedan åt vi glass vid Pike Place Market. Därefter tog jag farväl av tvillingarna och sedan satt jag och Fiona på en brygga i hamnen i någon timme innan även vi slutligen tog farväl. Det var en både rolig och sorglig dag. 

Emma Delucchi, Ana Delucchi, Fiona Tanuwidjaja, Fredrik Hernqvist.
T-shirten de gav mig
Fiona äter krabba med stor entusiasm.
Vid hjulet

Dagen därpå hade vi ett sorts avslutningskalas för mig med min umgängeskrets från Roosevelt. Vi möttes först hemma hos Erik för att sedan gå och äta på en grekisk restaurang vi brukade gå till. Därefter gick vi till Cowen park och sedan till U-village för att äta frozen yoghurt. Efter att de andra lämnat åkte Erik, Haobin och jag till discovery park för att sedan äta middag och ta farväl. Även detta blev rätt sorgligt mot slutet.

Ira Rose-Kim, Max Taylor, Erin Berry, Laela Edidin, Calvin Parker, Fredrik Hernqvist, Erik Choi, Maya Spence.

Att ta farväl är väl inte direkt min favoritaktivitet, men jag ser också fram emot att komma hem till min familj igen. Dessutom har jag ju den här bloggen som kan hjälpa mig minnas alla underbara människor jag träffat! Mitt nästa inlägg kommer nog när jag väl kommit hem till Sverige.

fredag 19 juni 2015

Hemresan nalkas

Nu närmar sig slutet av mitt utbytesår med stormsteg; jag har mindre än en vecka kvar av min tid här i Seattle. Det känns ganska okej, det är tråkigt att behöva lämna USA och jag kommer att sakna min värdfamilj och mina vänner här en hel del, men å andra sidan känns det också bra att komma hem till Sverige och träffa min familj igen.1 Mitt liv är för närvarande ganska hektiskt; jag har en massa saker inplanerade hela tiden och jag har svårt att hinna med allt jag vill göra.

I fredags gick Fiona, Emma, Ana och jag och såg Jurassic World. Det var trevlig film, underhållande men knappast tankeväckande. Sedan åkte vi ner till hamnen och såg ett Peruanskt krigsfartyg som låg förankrat och där tvillingarna kände några av soldaterna. I lördags var Amys familj och hälsade på. I söndags var jag och träffade Fiona igen och åt middag vid Pike Place Market, det var roligt(jag blev också spontant utmanad på ett parti schack av en förbipasserande man, jag vann, det var kul).

Vid hamnen.
Jag, Emma, Fiona
Holden och hans kusin i ett träd.

I måndags var jag ute och åt lunch med Fiona. I tisdags träffade jag Maren, Alica och Alina för att ta farväl över en kopp kaffe, och sedan var jag ute med Erik, Aidar, Maya och Laela resten av dagen. I onsdags var Fiona, Emma, Ana och jag hemma hos Emma för att se på film, med ett avbrott för att äta pizza på Pagliaccis. I torsdags åt jag lunch på Red Robin med min representant från utbytesorganisationen och en annan utbytesstudent. Därefter träffade jag Fiona, och satt sedan fast i Bellevuetrafiken i två och en halv timme för att komma tillbaka till Seattle där vi hade en sorts avslutningsfest för Aidar, som åker hem till Kirgizistan på lördag. Nu i fredags var jag i Northgate Mall och handlade, vilket var den klart tråkigaste av den här veckans i övrigt mycket roliga dagar.

Maya och Erik spelar pingis.
På Pagliaccis. Emma, Ana, jag, Fiona.

Jag åker hem på torsdag, jag ska försöka skriva ännu ett inlägg innan dess.

Fotnoter
1)  Jag måste också medge att jag, efter 10 månader med endast en laptop, också ser fram en hel del emot att återförenas med min mer kraftfulla stationära speldator.

måndag 15 juni 2015

Specialinlägg: schackrummets fall

Detta inlägg skrev jag för några månader sedan men glömde att publicera det. Håll till godo.

Som bekant är Mr Rashids schackrum en mycket uppskattad del av skolan. Det är den optimala platsen att äta lunch; där finns schackspel, trevliga människor, bra musik, och en härlig atmosfär. Det är också en av de få platser på skolan som faktiskt lockar en etniskt mångfaldig grupp människor; i övrigt är skolan ofta ganska segregerad med avseende på etnicitet. Dessa är bara några av de många anledningar till att Rashids schackrum är min favoritplats Roosevelt High School. Det vill säga, så var det fram till några veckor sedan. Därefter förändrades allt.

Beskedet kom kanske inte helt oväntat(förklaring till detta senare), men det var ändå något av en chock. Det var en vanlig tisdagseftermiddag när Rashid meddelade klassen om att han med omedelbar verkan skulle lämna skolan för att gå i pension. Dagen därefter var han borta, och vår nye lärare, Mr Rousso, tog hans plats. Förändringarna kom, till en början, sakta. Rummet, som tidigare alltid varit behagligt dunkelt ljussatt, var nu konstant upplyst av det bländande skenet från taklamporna. Den stämningsfulla jazz- eller reggaemusiken som alltid spelades i bakgrunden var nu ersatt med tystnad. Sedan en dag då jag trädde in i rummet var alla Rashids affischer nedrivna från väggarna, som nu lämnats vita och kala med endast tejprester som vittnade om deras forna prakt. Till slut togs de schackbräden som var fasttejpade på borden bort, och schackrummets fall var därmed ett faktum.

Ve och fasa
Min reaktion till det fruktansvärda beskedet

I ärlighetens namn var väl denna tragedi inte helt oprovocerad. Rashids undervisning var alltid ganska ofokuserad och under loppet av tre månader hade vi tilldelats fel läroböcker inte bara en utan två gånger. Mina betyg var goda medans några av mina hårt arbetande vänner fick dåliga betyg, något som jag misstänker snarare berodde på mina schackfärdigheter än på att jag av ren tur skulle ha skrivit rätt på proven. Och man kan ju inte heller begära att Mr Rousso skulle upprätthålla schackrummet även efter att Rashid lämnat skolan. Logiska anledningar till trots är det dock väldigt tråkigt att det skulle behöva bli såhär. Vi kan förvisso fortfarande spela schack på andra ställen, men en så perfekt plats som Rashids schackrum kommer nog aldrig att uppstå igen på Roosevelt.

torsdag 11 juni 2015

Medeltidsmässa, födelsedagskalas, skolslut

I lördags åkte jag tillsammans med Erik och Aidar till June Faire, en medeltidsmässa som hölls i Port Gamble till väst om Seattle. Där såg vi riddare i rustning slåss med varandra, sköt med pilbåge, och såg alla de intressanta saker(svärd och sådant) som entusiastiska hantverkare sålde. Det var väldigt kul även om det var en rätt lång biltur dit.

Det finns inga som helst bevis för att jag sover i den här bilden.

I söndags var jag på Emmas och Anas födelsedagskalas. Det var ett väldigt roligt kalas, komplett med hoppborg, vattenballongskrig och fotboll. Fiona och Phebe liksom en massa andra av tvillingarnas vänner var också där. Därefter åkte jag till Golden Gardens för att delta i Laelas födelsedagskalas, som hade formatet av en barbecue. Där var också Erik, Aidar, Max, Calvin, Maya, och Ellen. Vi ägnade oss åt saker som att paddla kajak och spela football. Även detta var ett lyckat kalas!

Emma och Ana
Golden gardens.

Tisdagen var min sista dag som elev på Roosevelt High School. Den spenderades mest på att stå i olika köer för att få signaturer av viktiga personer för att få sluta skolan, liksom på att signera sina kamraters yearbook. Lite tråkigt var det väl kanske att lämna skolan, men jag kommer nog inte sakna den jättemycket. För er som undrar var jag inte med i graduation, vilket på min skola tyvärr inte var möjligt som utbytesstudent.

Min CS-projects klass. Från vänster: Halle, Aaron, Dylan, jag, Marli, läraren Ashley

I måndags samlades Fiona, Emma, Ana, Phebe och jag hemma hos Emma och Ana för att se Sagan om Ringen-filmerna. Det var iallafall planen, vår fokus började släppa med ungefär en fjärdedel kvar av den första filmen och var i princip helt utom räddning då vi börjat se den andra, vilket är ungefär vad som brukar hända när man försöker ge sig på denna filmserie utan tillräcklig disciplin. Det var mycket roligt! I onsdags åt jag brunch med Fiona och vi åkte runt i Bellevue, det var väldigt kul.

Från vänster: Jag, Fiona, Ana, Emma, Phebe
Brunch med Fiona

torsdag 4 juni 2015

Djurparker, Hajar, Bioexpo

I fredags gick Fiona, Emma, Ana och jag till Woodland Park Zoo. Själva zoo:et var förvånansvärt bra; jag hade alltid haft intrycket att Woodland Park är så liten att den omöjligen kunde innehålla något bra zoo, men så var det inte. Sällskapet var också utmärkt; vi hade mycket roligt!

Fiona, jag, Emma
Ana, jag, Emma
I julas fick jag, som julklapp från Holdens farbror Martin, ett presentkort på att simma med hajar på Point Defiance Zoo. Detta gjorde Holden och jag i lördags, vi fick simma 20 minuter i en bur. Det var häftigt, de största hajarna var ungefär lika stora som mig. Tack till farbror Martin!

Vid ett tillfälle öppnades buren.

I onsdags deltog jag i Bioexpo med min bioteknikklass. Det är en utställning där elever från olika skolor visar upp projekt som de jobbat på. Mitt projekt(alla i klassen förväntades delta) var ett program som analyserar bilder av resultat från gelelektrofores och räknar ut storleken på alla DNA-fragment i bilden. Tanken var att man skulle ha jobbat på detta projekt i runt 4 månader, men mitt program skrev jag hastigt ihop på under 2 dagar. Jag var alltså inte det minsta ambitiös, men det var ganska roligt att vara där ändå!


I helgen(lördag till söndag) sov Erik och jag över hos Aidar, vi spelade risk(ett väldigt roligt spel, även om jag är lite tveksam över om jag gillar turelementet) och såg på film, det var kul. Därefter åt vi frukost på Beths, och sedan åkte jag och träffade Fiona. I tisdags var jag ute och träffade Fiona igen, roligt som vanligt.

I torsdags joggade jag och Maren(en vän från tracklaget, också känd från inlägget om Roosevelts prom) runt green lake. Eller ja, det var tanken, men efter ungefär 4 kilometer påträffade vi Starbucks och gick dit istället. Där kompenserade jag för träningen genom att beställa en frappuccino, vilken var min första men också högst sannolikt min sista, för det var inte så värst gott och definitivt inte värt kaloriintaget. Sedan joggade vi igen i söndags(men utan frappuccino).

måndag 25 maj 2015

Holy Names Prom, District Championships

Som bekant för er som följt bloggen träffade jag Fiona, Emma och Phebe från Holy Names Academy1 på en programmeringstävling i vintras, och vi har träffats då och då sedan dess. Nu i fredags gick jag som Fionas dejt till deras Prom. Vi började med att, väldigt finklädda, åka till Holy Names för att ta kort och sedan skaka hand med skolans samtliga lärare(en av dem talade Svenska, det var kul). Utöver det var det roligt att återigen träffa Emma, Ana, Phebe, Laura(som jag också träffat på programmeringstävlingar), och alla andra personer från Holy Names som jag lärt känna.

Här följer en hiskelig mängd bilder. Om man klickar på dem visas de i större storlek.
Fiona och jag.
I kille-tjejpar är det tradition att tjejen är ansvarig för att skaffa en boutonnière(blomma på jackan) till killen.
Jag tror att jag aldrig har varit riktigt såhär välklädd förut.

Det är också tradition att killen skaffar ett corsage(blomarmband) till tjejen.
Med Fionas vän Catie
Med Emma
med Fionas vän Jackie
Fiona, jag, Phebe, Emma

Efter att ha tagit bilderna åkte vi vidare till Space Needle, där evenemanget hölls. Där åt vi en trerätters middag, och därefter dansade vi och besökte utsiktsdäcket på toppen. I jämförelse med Roosevelts Prom var väl denna lite mer extravagant med avseende på plats och mat, men själva dansen var ganska lik de andra skoldanserna jag varit på. Det var en väldigt rolig kväll!

På väg att åka upp till festlokalen.
Häftigt sätt att servera efterrätt.
En tjej kom runt och tog polaroidbilder på paren under middagen.
Fin utsikt från toppen.
Dansgolvet

I onsdags var det alltså distriktsmästerskap i track. Eftersom att detta kan anses vara den viktigaste tävlingen jag deltagit i under min trackkarriär passade jag på att passera två viktiga milstolpar: första helt misslyckade överlämningen och första tjuvstarten. Överlämningen var i 4x100 meter, och till mitt försvar kan sägas att det inte var enbart mitt fel. Min lagkamrat bakom mig missade min hand men släppte batongen ändå, så vi tappade den. Tjuvstarten var i 4x400 meter och det var något av ett gränsfall; jag lyfte varken händer eller fötter, så vi undvek som tur var diskvalificering. 400 meter gick helt okej tidsmässigt, men jag kom ändå 11 utav 12(konkurrensen är väldigt tuff vid det här laget). Allt som allt kunde det definitivt ha gått bättre, men det var ändå kul att ha tagit sig så pass långt!


I torsdags var jag i Gas Works Park med Erik, Aidar, Laela och Erin. I lördags var jag på Folklife festivalen med Erik, Ira, Aidar, Max och Gwen. Där såg vi bland annat Max delta i en poseitävling(han gick till final men vann tyvärr inte), åt olika typer av friterad mat och lyssnade på musik. I söndags var jag med familjen och hälsade på Amys och Andreas föräldrar i Bellingham.

I Gas Works Park
På Folklife
Förresten gick ju Göteborgsvarvet av stapeln nyligen! Nu var jag ju här i USA och kunde inte delta, men det behövdes faktiskt inte! Genom insiktsfull matematisk analys kan man komma fram till att alla mina tider ges av funktionen t(x) = 53170e-0.5108x+104, där t(x) är löptiden i minuter då jag springer när jag är x år gammal. Eftersom att ingen av mina tider någonsin avvikit från denna funktion tidigare är det ju ganska orimligt att hävda att de skulle göra det senare, så därmed kan man fastslå att om jag sprungit loppet i år hade jag med cirka 183% sannolikhet sprungit på 109 minuter. Med samma metod kan man räkna ut mina tider för samtliga åldrar; exempelvis kommer jag att springa på 104 minuter när jag är 150 år gammal.2

Fotnoter
1) Holy Names Academy är en katolsk privatskola som endast antar tjejer. Deras elever går ofta vidare till prestigefulla universitet(exempelvis ska Fiona till MIT, och Phebe till Brown University).
2) Med tanke på Poes lag är det nog för säkerhets skull bäst att jag säger det rakt ut: resonemanget i detta stycke är givetvis totalt nonsens.